Skriver och studerar Stravinsky

Vältrar mig runt i Våroffer av Stravisky. Har haft partituret länge, minst 25 år. Blir alltid lika nervös när jag närmar mig notsidorna. Mest för att jag ser mina egna brister och hur oändligt långt det är till besluten.
Håller på med en grej för orkester och viola. Kan nog bli rätt ok.
Men vem vill spela eländet månntro?
Spelade upp lite på datorn för en av ungarna

- Pappa, vad kallas sån musik?
- Tja, konsertmusik eller --- vad menar du?
- Det låter så konstigt. Du är ju knäpp, men det är ok.


......

skeptisk

För många år sedan, när jag var student i Oslo, satt jag och hade ännu ett intressant snack med J.
-Vet du, sa han, vad som är det största hotet mot mänskligheten?
- Tja, sa jag, det finns väl ett och annat att hämta där.
Han böjde sig nöjt fram mot mig och sa högtidligt:
- Det största hotet är hjärnpesten, dumheten. Det är det största hotet. Då är alla religionsmotsättningar, miljöhot med mera inräknade.

Tänker på det ibland när jag läser om människans fåfänga försök att skapa sig en plats i universum. Senast var det när jag satt i väntrummet till kiropraktorn och bläddrade i en tidning om hälsa.
Store tid, vad får folk allt ifrån. Helande örter och mystiska metoder från antiken skall ge oss allt det vi saknar.
För mig är en sten en sten och inte en väg till hälsa eller något som kan ge mig en spådom om min framtid.
Jag säger hellre att "leve vetenskapen".
Tron kan inte försätta berg, mera försätta människor i den tron.
Dynamit funkar bättre om det är det man vill.