En dag som alla andra

Grå decembereftermiddag. Hämta barn, förbereda middagen och lägga leriga overaller i tvättmaskinen.
Idag skall jag försöka laga moussaka eftersom auberginerna i kylen var på väg att flytta.
På vägen hem lyssnar jag på Nordan, en platta jag var med och spelade in för - herregud – 15 år sedan. Tänker på när jag lyssnar att Lena Willemark bara ÄR bäst.
Så glider tankarna vidare, allt medan ungarna stökar i bilen som brukligt är. Ser framför mig synen av grånade män, deras allvarsamma nackar klädda i begravningskläder.
Kyrkan är stor, vit och ute lyser en svag sol. Längst fram en kista och mitt sinne är tungt. Det är spelmannen Oskar A’s begravning. Hösten Mangskog 1986, jag är osäker på när på året det var.

Tillbaka i bilen, ena dottern läser högt ur en mangabok och jag försöker lyssna på S’t Göran och draken.
Snart hemma och jag skall snart skära lök och fixa till en förhoppningsvis ätbar middag. Den som inte gillar moussaka får käka hällbröd istället. Gott och enkelt.
Filmjölk, hjorthornsalt, salt, socker, smör och mjöl, det är det hela.
Så steker man den utkavlade degen i torrt och inte för varmt stekjärn.

Rena latinet

Så här kan det också se ut.
Det är en bit av en låt för flöjt, oboe och cello. Sunt aliquid manes, letum non omnia finit heter den.

Passar både till sillen och pannkakan.

Mina favoriter

Det gällde en fråga kring min ”lista” över världsmusiken.
När jag nu lagt den på hyllan med annat glömt och bortkastat, finns det något jag skulle kunna säga om vad jag gillar att lyssna på.

Uppmaningen från Claes var en stilla undran om min favoritmusik just nu.
I dagsläget är det lite magert med den saken. Vår ”Hifi-anläggning” är i nedan sedan en tid tillbaka. Och den enda stund på dagen jag i lugn och ro kan lyssna på musik är på väg till eller från Malmö. Men den bilstereon jag har börjar krångla och vill inte spela vissa plattor. Jag hade lust att lyssna på lite Menuhin och hans Mozartspel. Inget hände mer än att jag fick felmeddelanden på stereons bistra display. Det som funkar är min 78 – varvs vevgrammofon. Och där lägger jag på allt möjligt, Heifez, danska schlagers och gud vet allt som finns i lådan.
För mig är det inte färskheten på musiken som styr mitt lyssnande. Jag går gärna tillbaka och lyssnar på gamla plattor om och om igen.

Några favoriter:
Farkadden med Torleiv H. Björgum, en av favoriterna är låten Uppstaden,
En CD med Ligetis konserter, cello – violin och pianokonserterna.
Beethovens samlade stråkkvartetter.
Olika verk av Lutoslavski
Beethovens pianosonater spelade av A Brendel.
I Österled, platta med Sven Ahlbäck, Mickael Marin och Susanne Rosenberg
En platta med blandade verk av Xenakis
En annan med kammarverk av Charles Ives
Harmonia Artificiosa av H I F von Biber


Annars så går jag mycket in på Myspace och lyssnar på vad folk har för sig.
Några favoriter:
WargBuen
Bruce Molsky
Anne Hytta
Annbjörg Lien
OAS – Outhouse Allstars
Vallkyrien Allstars
Delta Head
Zapp string quartet
Ingvar Ringestad

Och så vidare

Uppdaterad världsmusiklista

Hej där igen

Nu har jag överlagt med mig själv länge och väl.
Och kommit fram till följande.
Jag lägger ner min lista över världsmusiken.
Eftersom det är en tydlig antilista är det enda raka att lägg ner den.
Mer ärligt så.
Så här kommer mina ickelista över världsmusiken dagens dato:
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.




Vad skall man då göra?
Tänk själv, lyssna med öppna öron.
Låt inte andra leda ditt lyssnande utan se dig som en helt fri individ, fri att upptäcka allt från Brötzman till Haydn, från Lejsme Per till musik från Mali.
Till det behövs inga listor och inga musiklapplisor heller.

Och de nominerade är

Här är nomineringarna till de mest prestigefyllda kategorierna.


Så står det på SVT's hemsida.

Om de grammisnominerade.

Fanns folkmusik/visa med där bland de prästichefyllda?

Var det någon som trodde att folkmusiken hade status så bet den i sten. Eller högg sig i näsan eller vad man nu skall säga.

- Varsågoda, välkomna hit. Får jag se, ert inbjudningskort här, just det - folkvisa. Ni skall sitta där borta. Under trappan, vid dörren mot källaren. Lite dragit kanske, men med en kofta på så blir det ganska mysigt. Ni är väl vana vid buskspel och myggor, ha ha ha. Tänd inte ljusen på bordet bara, det kan vid luftdraget bli så att pappersduken tar fyr.
...
-Jo, dom andra har tygdukar.
...
-Inte konstigt alls. Maten hämtar ni själva i den andra avdelningen.
...
-Vad menar du? Inbjudna till samma fest, ja ja. Men man kan ju inte behandla alla lika, hur skulle det se ut. Så lite som ni säljer med era felor och hambotjo.

Och jag som någonstans trodde att vi levde på 2000-talet.

Skepp som mötas

Vissa korta ögonblick är det som om det synbarligen slumpmässigt händelselösa kan lyfta det vardagliga kringströvandets möda.
Jag skall köra bil in till stan och åker mot den lilla korsningen. Precis innan jag stannar för att se om kusten är klar kommer en gul postbil från vänster samtidigt som en dito sak kommer från höger. De möts i ett försvinnande kort ögonblick framför mig i den stund jag stannar bilen. I radions ljumma brummande från SMHI får jag veta att det blir regn i morgon.