Potatis och polkor

En god vän till familjen har startat ett konstnärligt projekt.
Vännen letar upp och dokumenterar alla möjliga och okända potatissorter man kan tänka sig.

Långa, smala, blå och ovala, många ovanliga och vissa som riskerar
att försvinna.
Men tack vare intresserade människor runt om i världen med stort
intresse i dessa knölar finns det nu ett hopp för Mehlige
Mühlviertler, Solanum Ajunhuirii, Rosa Tannenzapfen och alla de
andra att leva vidare.
För många år sedan var jag och hälsade på spelmannen Oskar
Andersson i Mangskog och passade på att bo där en vecka.
Leif och Inger Stinnerbom och jag var där ofta men ofta över dagen
för inspelning av låtar med mera så jag kom överens med Oskar att
boka in en vecka.
Småprat, fiolspel och kaffedrickande och promenader stod på
programmet.
Oskar var alltid tidigt uppe även om vi suttit länge på kvällarna
och spelat tillsammans. Långt före mig hade hans dag startat.
När jag och min vän som var med mig hade lyckats baxa oss uppför
backen till huset var han alltid i full gång med något.
En morgon, eller rättare sagt förmiddag, stod han ute på sin
potatisåker och vände vant på jorden.
Solen sken varmt och det var en vacker bild med den gamle mannen,
hans potatishacka och lugna rörelse med redskapet.

Han stannade upp då vi kom, lutande sig mot hackan log och undrade
om vi sovit gott.
Han berättade sedan att han brukade samla på olika sorters potatis
från grannar och bekanta runt om Mangskog och i Värmland.
Han hade full koll på namn, platser och smakvarianter. Sedan gick
vi in och drack kaffe och spelade en och annan låt.
Oskars potatisåker ligger sedan länge i träda, sånt är livet. Bra
är det i alla fall att låtarna lever vidare, små, knöliga och
smakfulla som de potatisar han hade i sin åker.