Selmas skrädmjölsdrömmar och Västanå Teater

Familjen begav sig nyligen till Sunne för att se Västanå Teater's uppsättning av Nils Holgersson och passade på tillfället att besöka Mårbacka, bland annat för att barnen skulle få en liten uppfattning om vem som skrivit berättelsen och var hon bodde. När vi kom fram var det äppelfest på Mårbacka, med artbestämning, försäljning och tillverkning av must och annat som hör skördetiden till. Jag fastnade framför en av de upplagda äppelsorterna och försvann in i barndomens äppelätande. Där, på en liten papptallrik, låg fyra äpplen och en lapp med texten Astrakan, Stor Klar, hållbarhet – kort, användning – kan lätt spricka. I vår trädgård i Karlstad, där jag bodde under uppväxtiden, växte ett astrakanträd. Somliga kan ha svårt för den lite vattniga konsistensen som klar astrakan erbjuder. För mig var det alltid en lycksalighet att såsom man äter ett fullmoget päron slicka i sig äpplets saftiga fruktkött. Nu handlar det inte bara om ett äpple, utan även det filosofen Spinoza skulle kalla en substans, som är i sig själv och bärare av mer än en egenskap, mer än att vara ett av många äpplen i en skål. När jag föreställer mig t ex äpplet, gäller det tänkandets attribut och när jag erfar äpplet med mina sinnen, rör det sig om utsträckningens attribut. Dessa båda attribut är således att föreställa sig som två sidor av samma mynt, det ena existerar inte oberoende av det andra utan de kompletterar varandra. 1. Jag tänker mig äpplet - jag erfar tänkandets attribut. 2. Jag ser, tar i eller biter i äpplet – jag erfar utsträckningens attribut. (Kjell MacDowall. Komvux Gotlands distanskurs i filosofi.) Det finns många verktyg för att ge förklaringar till det som omger oss. Ett är atomistens synsätt som anser att helheten är summan av delarna medan holisten säger att helheten är mer än summan av delarna. Så här förklarar MacDowall det som är holistens utgångspunkt: Föreställ er två notpapper som båda innehåller exakt lika många tecken. Det ena är sammanställt av mig, det andra rymmer Für Elise av Beethoven. För att informationen ska bli fullständig lägger jag till bekännelsen att jag inte behärskar notskrift. Dessa kompositioner består av lika många delar, men den ena är betydligt mer njutbar än den andra. Här behöver vi införa begreppen kvantitet och kvalitet. Båda notpapperen innehåller samma kvantitet, nottecknen, men musikstyckena är kvalitativt olika. Skillnaden beror på hur de olika tecknen är organiserade i förhållande till varandra. Helheten är sålunda betraktad mer än summan av delarna. Bland allt det som erbjuds i museibutiken på Mårbacka finns receptet till ”skrädmjölsdrömmar”.Jag funderade efteråt i lyckoruset efter teaterföreställningen med Nils Holgersson. Det var så vackert på alla plan. Det underbara att få var en del av en teaterpublik som nästan efter varje scen applåderar, visslar och i avtacket inte vill att det skall ta slut. I alla de händelser som skådespelet frikostigt gav oss öppnades många drömrum. Känslodraperiet står vidöppet, man blir svag men i samma stund lycklig, medveten om allas vår skörhet. Hur väl vi behöver drömma, till helheten. Som kanske är större än delarna, både vad gäller astrakaner och Selmas kakor. Oskar Andersson, vår ciceron i den Mangskogska musiken, höll på i många år med att färdigställa en damm som från början var en tunn rännil genom ett stenröse. Till slut låg där en vacker liten tjärn, med näckrosor och allt. Till skivomslaget till min solo – CD Läckerbiten skrev jag en vers som slutar: Hur lång tid tar det bli färdig med sin dröm? För Oskar Andersson tog det 20 år, så var dammen färdig. För mig – att hitta knastret från Lejsme Pers stråke. Tack Selma för dina drömmar och Västanå Teater för att vi får vara med på er resa.