Jaja

Satt och snackade med en av musikerna i Malmö kammarorkester.
Det han berättade för mig fick mig att rysa. Och inte av behag utan det kröp av olustkänslor inom mig.
Han berättade att han i sitt yrkesliv som musiklärare slitit och kämpat som man nu gör för att bygga upp något fint för de kommande generationer av musiker som skall ta över det som är vårt kära hantverk.
Och in från ovan kommer en ny chef, en svadande sval människa som pratat om "kunder" och "målgrupper" och om pabblick reläjschons. Och alla lärarna på den skola han arbetar har fått sparken, för att de sedan skall söka sin tjänst igen. Om de nu får sitt jobb tillbaka!
Det beror på "kunderna". Varför stå i ett övningsrum och slita näven av sig för att kunna spela Schostakovich eller Lejsme Per.
Varför lära sig något överhuvud. Låt oss alla gå in i dimman, livnära oss på sega råttor, marsh mallows och stirra oss blodiga på dokusopor.
Sedan kan Björklund komma in en dag i veckan och dela ut veckans dumstrut till den som inte vet att uppföra sig.